Resultatet av arbetet i Centerns valanalysgrupp centralt

Här kommer kortversionen från Centerns valanalysgrupp, länk.

Vad tycker Du?

Vilket Centerparti vill du se på riksplanet och i Värmdö?

Kommentera, maila eller ring oss om dina synpunkter.

"I skuggan av alliansens framgång

- nystart för de gröna liberalerna

Rapport, Centerpartiets valanalys 2010

28 januari 2010

Kortversion

Centerpartiets partistyrelse beslutade veckan efter valet 2010 att tillsätta en valanalysgrupp för att göra en

eftervalsanalys. Uppdraget innefattar utvärdering av Centerpartiets arbete under mandatperioden, valrörelse

och valresultat, samt analys av strategiska utvecklingsfrågor. Analysgruppen har således fått ett brett mandat.

Resultatet ska ge underlag för såväl Centerpartiets arbete under innevarande mandatperiod som för det mer

långsiktiga utvecklingsarbetet.

Centerpartiet var det parti som relativt sett minskade mest vid en jämförelse mellan valen 2006 och 2010. Centerpartiet

tappade 16,8 procent i väljarstöd vilket kan jämföras med Socialdemokraterna som gick tillbaka 12,4

procent och Kristdemokraterna som minskade 15,0 procent. Valresultatet blev långt ifrån de målsättningar om

tio procent som partiet gick in i valrörelsen med. Detta är det tredje lägsta valresultatet sedan 1917. Samtidigt

utgör detta det näst bästa valresultatet under de senaste fyra riksdagsvalen.

Resultatet bekräftar att Centerpartiet historiskt har haft svårt att göra bra valresultat vid koalitionsregerande

eller organiserat samarbete med regeringen, oavsett om detta samarbete skett med andra borgerliga partier eller

med Socialdemokraterna.

Valresultatet för Centerpartiet visar dock på stora regionala skillnader. I Stockholms stad och län fortsätter

trenden framåt från valet 2006. I Stockholms stad gör Centerpartiet sitt bästa valresultat på 28 år och är större än

Socialdemokraterna i Stockholms city.

Den procentuella tillbakagången för Centerpartiet är särskilt stor på Gotland och i fyra Norrlandslän, mellan

3,6 och 4,7 procentenheter av rösterna till riksdagen. Även i flera riksdagsvalkretsar i Svealand och vissa i Götaland

är tillbakagången stor och kännbar.

Centerpartiet har totalt sett gått tillbaka även i kommun- och landstingsvalen. Det finns dock ett antal exempel

på lokala valframgångar i kommunerna. Framgångsrecepten lokalt skiljer sig något och behöver analyseras

vidare i varje enskild kommun.

Sammantaget innebär detta att valresultatet 2010 måste ses som en stor besvikelse. Opinionsutvecklingen för

Centerpartiet de senaste trettiofem åren är, med några få undantag, illavarslande. För att vända trenden behövs

förändringar både vad gäller politik, organisation och kommunikation.

Här följer sammanfattande förklaringar till Centerpartiets valresultat 2010:

• Avstannad förnyelse. Under 2000-talet fram till 2006 var Centerpartiet Sveriges mest spännande idéparti.

Centerpartiet har inte lyckats fortsätta detta arbete.

• Regeringsmaktens påfrestningar. Själva maktinnehavet, FRA, fordonskrisen, kärnkraftsöverenskommelsen

och sjukförsäkringsdebatten har tärt på förtroendet.

• Tappad samhällskritik. Mycket av energin 2006-2010 gick åt till att förklara regeringens politik. Mindre

kraft ägnades åt de samhällsproblem människor upplever.

• I Alliansskugga. Inför valet 2006 var Centerpartiet initiativtagare och pådrivare för allianssamarbetet.

Inför valet 2010 var Moderaterna synonymt med Alliansen för många väljare.

• Bristande kommunikation. Stödet i opinionen minskade under hela mandatperioden. Det fanns ingen

klar kommunikationsstrategi för hur regerande skulle kombineras med frimodig opinionsbildning.

• Otydligt varumärke. För många är det oklart vad Centerpartiet står för och vad partiet vill med Sverige.

• För få företrädare. Det är egentligen bara Maud Olofsson som får riktigt nationellt genomslag. Fler

kända, nationella företrädare skapar större möjlighet att nå ut till fler målgrupper.

• Osäkerhet i traditionella väljargrupper. Socialdemokraternas kampanj mot Centerpartiet i småorter och

på landsbygd tärde på självförtroendet.

• Stark valspurt. Ett nästan uträknat Centerparti lyckades från en låg nivå återhämta en del av de förlo

rade sympatisörerna genom en valspurt med tydliga profilfrågor, avgörande insatser av Maud Olofsson i

TV-debatterna och taktikröster.

• Framgång i Stockholm. Valrörelsen i Stockholmsregionen gick bra och gav nya röster och mandat både i

riksdag och kommuner.

Tio slutsatser och förslag

Centerpartiet behöver både utveckla sin politik, förnya och stärka sin organisation runt om i landet och bli tydligare

rent kommunikativt. Centerpartiet måste långsiktigt stärka sin väljarbas, lämna den självpåtagna konflikten

mellan stad och land och mycket tydligare stå för en värderingsbaserad politik oavsett geografisk hemvist.

Analysgruppen lägger utifrån sin analys fram en rad slutsatser och förslag. Här följer några av de viktigaste

förslagen:

• Ta fram ett nytt idéprogram byggt på frihetliga värderingar som antas vid en extrastämma år 2012.

• Utarbeta en ny kommunikationsstrategi för att stärka Centerpartiets varumärke.

• Bedriva mer aktiv samhällskritik även i frågor där Centerpartiet inte har departementsansvar.

• Se över stadgarna och inför ett presidium med vice ordföranden.

• Ta initiativ till att Alliansen genomför en gemensam utvärdering av samarbetet för att hitta strategiska

politiska utvecklingsfrågor framåt.

• Vi förordar ingen valteknisk samverkan på nationell nivå med de tre andra allianspartierna.

• Förstärka de lokala och regionala ledarnas roll genom ledarskapsutveckling och utbildning i kommunikation

och politik.

• Behålla de två tydliga profilfrågorna men komplettera det politiska budskapet med varma vardagsnära

frågor.

• Arbeta kampanjinriktat under hela mandatperioden och skapa fler politiska mötesplatser runt om i

landet för att främja idéutveckling.

• Bli det mest öppna partiet i Sverige genom bland annat ökad transparens och nya nätbaserade medlemskap.

Analysgruppen bestod av tolv centerpartister; nio av dessa var valda av Partistyrelsen och hade en bred geografisk

spridning. Dessutom har Centerkvinnorna, CUF och Centerstudenter en plats vardera. Till Analysgruppen

är även tre tjänstemän från riksorganisationen knutna.

Medlemmarna var följande:

Annie Johansson (ordförande), Jönköping

Anders W Jonsson, Gävleborg

Frank Nilsson, Norrbotten

Gunilla Hjelm, Centerkvinnorna

Johan Linander, Skåne

Leif Johansson, Skaraborg

Lisa Falk, Centerstudenter

Magnus Andersson, Centerpartiets

Ungdomsförbund

Marianne Larm-Svensson, Jämtland

Marie-Louise Wernersson, Halland

Muharrem Demirok, Östergötland

Per Ankersjö, Stockholm

Centerpartiets riksorganisation • Box 2200 • 103 15 Stockholm

info@centerpartiet.se • www.centerpartiet.se"

Publicerat av

Stefan Mårtensson

Tider att komma ihåg

Viktiga möten under januari och februari för den politiskt intresserade.

VärmdöCentern:

24 januari, kl: 18.00, medlemsmöte, VärmdöCentern, kommunhuset Skogsbo

31 januari, kl 18.00 årsmöte för VärmdöCentern, sedvanliga årsmötesförhandlingar, Skogsbo

Välkomna!

Värmdöpolitiken 26 januari, kl: 18.00

Kommunfullmäktige, Gustavsbergsteatern

Februari

ti 1	Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden, stängt för allmänheten
ti 1	Socialnämnd, stängt för allmänheten
ti 8	Kultur- och fritidsnämnden, kl 17.00, kommunhuset Skogbo
on 9	Kommunstyrelse, 13.30, kommunhuset Skogsbo
to 10	Utbildningsstyrelsen, kl 16.00, kommunhset Skogsbo
to 10	Vård- och omsorgsstyrelsen, kl 16.00, kommunhuset Skogsbo
ti 15	Samhällsplaneringsnämnd,kl 18.00, kommunhuset Skogsbo
on 16	Finansieringsnämnden för utbildning, 18.00, kommunhuset Skogsbo
ti 22	Finansieringsnämnden för äldreomsorg, 18.00, kommunhuset Skogsbo
on 23	Kommunfullmäktige, 18.00, Gustavsbergsteatern Publicerat av Stefan Mårtensson

Vilken riktning ska centern ha?

I en debattartikel i Svenska Dagbladets brännpunkt i dag skriver Magnus Andersson om vart han tycker att centern bör gå, länk, länk.

Vad tycker du?

Så här skriver han:

"Rädsla har präglat Centerpartiet

För Centerpartiet krävs mer mod att driva de egna frågorna, det räcker inte att nöja sig med allianssamarbetet. Det som måste vara drivkraften i politiken är frihetsfrågorna för individen, skriver Magnus Andersson, förbundsordförande Cuf och ledamot av Centerpartiets eftervalsanalysgrupp.

• I en artikel för några dagar sen diskuterade LUF:s ordförande Adam Cwejman och undertecknad liberalismens framtid i de svenska partierna. En av de frågor man måste våga ställa sig är naturligtvis, är de idéer och de sakfrågor som vi står för bäst företrädda på det sätt de drivs idag? Därför öppnade vi för en diskussion om en sammanslagning av våra respektive partier. Det är långt ifrån den enda lösningen, men att de frihetliga företrädarna blir färre i Riksdagen och därmed tappar inflytande över dagordningen är något som såväl Centerpartiet som Folkpartiet behöver ta på allvar.

Oavsett om den svenska partirymden ser likadan ut om tjugo år eller inte så behöver även Centerpartiet själva fundera över valresultatet, som talar ett tydligt språk och är ett bevis för väljarnas önskan om förändring.

I sin rädsla för att framstå som att man splittrar regeringen har Centerpartiet blivit synnerligen rädda för att driva opinion och beskriva de åsikter som skiljer Centerpartiet från övriga allianspartier. När FRA, klimatpropositionen och energiöverenskommelse blev verklighet försvarade man dessa som stora vinster. I sin iver att visa ansvarskänsla klev man utan att blinka fram och försvarade sjukförsäkringsreformen när andra regeringsmedlemmar duckade. Och de frågor där man vågat stå ut har varit små och sällan ideologiskt drivna.

När Centerpartiet tar rollen som alliansens bästa vän och skapar bilden av att vara ansvarstagande för hela regeringen har möjligheterna till egen politik också minskat. Vi har gång på gång valt att kommunicera framförhandlade alliansförslag som vår politik, istället för att ibland våga säga att sänkta egenavgifter är bra, men vi är besvikna på att övriga allianspartier inte prioriterar kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter som kan skapa fler jobb.

Nuvarande förhållningssätt minskar intresset för Centerpartiet – och vi blir inte ett naturligt val. Varför ska man rösta på oss, om de förslag vi står upp för redan är genomförda i alliansen?

De partier som de senaste decennierna har varit spännande har varit i rörelse och vågat ompröva sin politik. Det är dock min fasta övertygelse att det är möjligt att bli ett intressant parti utan att i ilfart röra sig mot den politiska mitten som Moderaterna gör.

Centerpartiet måste våga släppa sin stolthet kring redan genomförda lagförslag, skattesänkningar och regelförenklingar och inse att människor vill rösta på ett spännande parti med idéer för framtiden. I valrörelsen uteblev spänningen helt kring Centerpartiet. I ivern att försvara genomförda reformer på Näringsdepartementet upplevdes Centerpartiet mer som utsända informatörer för att försvara och beskriva regelsystemet för företagen än människor av kött och blod med ett brinnande engagemang för små företags möjligheter att växa och anställa fler människor.

Centerpartiet har möjligheten att befästa positionen som Sveriges frihetliga kraft. För att klara av det måste man våga förklara att man litar på människors vilja och förmåga att ta ansvar för sig själva. Det framtida Centerpartiet förväntar sig att friska människor tar stort ansvar och klarar stor frihet.

Det innebär att Centerpartiet inte slår sig för bröstet för 2007 års jobbskatteavdrag, däremot vill vi skapa ett Sverige fullt av nybyggare. Människor som öppnar en butik, utbildar sig till ingenjör eller flyttar till sitt livs kärlek på Österlen och tar jobb som lastbilschaufför ska veta att de lättare ska kunna leva sin dröm genom att det blir billigare att driva affär och enklare att vara företagare, mer attraktivt att utbilda sig och tillåtet att vara höginkomsttagare, lönsammare att jobba och lättare att få bostad tillsammans med den man älskar. Sveriges frihetliga kraft strävar efter sänkta skatter, enklare företagsregler och en friare hyresmarknad. Inte för systemens skull, utan för människorna av kött och blod som berörs av politiken.

Framtidens Centerparti försvarar enskilda människor i varje läge, man försvarar däremot aldrig myndigheter som institution. Det kräver att man klarar av att vara samhällskritisk och måla upp en bild om hur framtiden kan se ut. Framtidens Centerparti tar därför ställning för de människor som tack vare nya sjukförsäkringen kommer ur förtidspension, men vi tar också ställning för dem som drabbas och bollas mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Vi tar däremot inte ställning för Försäkringskassan och deras hantering.

Och precis som myndigheterna är ett medel för att göra livet för medborgare lättare är alliansen det självklara medlet för att få stort inflytande för en frihetlig politik i Sverige. Vare sig Centerpartiet, Folkpartiet eller alliansen i sig har ett självändamål. Fokus får aldrig vara på partier i sig, utan på hur de idéer som bär partierna kan få mer fäste i vårt samhälle och göra det lättare för människor. Vi ska inte fråga oss hur de frihetliga idéerna kan förändra Centerpartiet utan hur Centerpartiet kan förändra världen och människors vardag med frihetliga idéer.

Sverige behöver en frihetstörstande rörelse som vågar ompröva sina ställningstaganden när man diskuterar frågor som är relevanta för medborgarna. För att Centerpartiet ska kunna bli den rörelsen måste man sluta vara stolta över det man redan gjort och istället skapa tydlig och relevant politik och visioner för framtiden, även om det ibland innebär att man inte får sin vilja igenom i alliansen.

MAGNUS ANDERSSON

förbundsordförande Centerpartiets Ungdomsförbund,

ledamot av Centerpartiets eftervalsanalysgrupp"

Publicerat av

Stefan Mårtensson

GOTT NYTT ÅR!

och

ETT ÄNNU BÄTTRE NYTT POLITISKT ÅR

I VÄRMDÖ

önskar

VärmdöCentern

Alla

Väljare, sympatisörer och medlemmar

Engagerade medborgare

Meningsfränder

Meningsmotståndare

Publicerat av

Stefan Mårtensson

En viktig och angelägen debattartikel

När vi läser bloggen Mårtensson meningar, länk finner vi en skrämmande och angelägen artikel i SvDs brännpunkt om barnmisshandel.

Artikeln lyder så här i sin helhet:

Vården sviker de misshandlade barnen

Publicerad: 25 december 2010, 19.26. Senast ändrad: 25 december 2010, 19.28

Bristfällig kunskap hos vårdpersonal i kombination med otydliga rutiner kan innebära att ett våldsutsatt barn skickas hem utan vidare åtgärder, i värsta fall med dödliga konsekvenser. En rad åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personal i vården får kunskap om hur de kan upptäcka barn som far illa. Det skriver barnombudsmannen Fredrik Malmberg tillsammans med en rad läkare och specialister.

• 
  Sverige har förbjudit barnaga och färre barn utsätts för våld i hemmet nu jämfört med för 30 år sedan. Det är viktiga framsteg, men mycket återstår. Våld mot barn är fortfarande ett av de allvarligaste hoten mot barns liv, hälsa och utveckling i Sverige.

Misshandlade barn kommer till hälso- och sjukvården med problem som är direkt eller indirekt relaterade till övergrepp. Det kan handla om buksmärtor, bristande längd- och viktutveckling, frakturer, kramper, blåmärken, sårskador, huvudvärk, sömnsvårigheter och nedstämdhet. För att förstå de bakomliggande orsakerna till barnens besvär krävs kunskap om barnmisshandelns uttryck och konsekvenser.

Bristfällig kunskap hos personalen i kombination med otydliga rutiner kan innebära att ett våldsutsatt barn skickas hem utan vidare åtgärder, i värsta fall med dödliga konsekvenser. Under 2010 har flera kartläggningar genomförts i syfte att undersöka vårdens förmåga att se och agera till skydd för våldsutsatta barn. Dessa kartläggningar visar att hälso- och sjukvården saknar den kompetens och de rutiner som krävs för att efterleva lagstiftningens krav om att vårdpersonal ska anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa.

Varje år dödas i genomsnitt fem barn i åldern 0-14 år i Sverige. Ännu fler barn får livslånga funktionshinder som en följd av brutalt våld. Den statliga utredningen om barnmisshandel från 2001 visade att en halv procent av barnen i varje årskull utsätts för grov, upprepad misshandel. Det motsvarar 3000 barn i åldern 0–6 år. En nationell kartläggning om våld mot barn som Allmänna barnhuset och Karlstads universitet utfört visade att 15 procent av samtliga elever i deras elevundersökning blivit slagna av sina föräldrar eller någon annan vuxen i hemmet.

Barn berättar sällan själva om det de utsätts för. I en studie från Linköpings universitet och Landstinget i Sörmland omfattande 8500 barn uppgav vart sjunde barn sig vara utsatt för våld av föräldrar eller vårdnadshavare. Men bara knappt en tiondel av dessa barn uppgav att de pratat med någon utomstående vuxen om våldet.

En akademisk avhandling som presenterades den 17 december vid Astrid Lindgrens barnsjukhus har granskat journalerna för barn som fått diagnosen fysisk misshandel eller blivit utsatta för sexuella övergrepp. Av de barn som sjukvården har gett diagnosen fysisk misshandel fanns bara anteckningar om anmälan till socialtjänsten i hälften av fallen. Ännu färre – 22 procent – hade anmälts till polisen. För barn som fått diagnosen sexuella övergrepp var motsvarande siffror 62 och 50 procent. Barnen har alltså fått en diagnos bekräftad, ändå har i många fall ingen anmälan gjorts.

Avhandlingens dystra resultat tycks vara en del av ett större mönster. En nationell enkätundersökning bland samtliga utbildningschefer för blivande barnläkare som publicerades i Läkartidningen i år visar att endast en fjärdedel av landets blivande barnläkare har fått utbildning om misshandel och vanvård av barn. På de sex största klinikerna, där hälften av alla barnläkare utbildas, har knappt en av sex ST-läkare fått sådan utbildning. Bland nyblivna barnläkare var motsvarande andel en tredjedel. Utbildningscheferna var eniga om att det finns ett omfattande behov av mer utbildning på området.

Tandvården är en annan viktig del av barnens skyddsnät. Tandläkare har goda förutsättningar att upptäcka barn som utsätts för våld eftersom alla barn kallas regelbundet till tandvårdsbesök och mer än hälften av alla misshandelsskador på barn visar sig i mun-, huvud- och halsregionen.

Barnombudsmannen har nyligen kartlagt hur utsatta barn uppmärksammas i folktandvården. Enkäten har besvarats av 95 procent av samtliga kliniker. Kartläggningen visar på stora skillnader mellan olika landsting avseende hur många kliniker som gjort orosanmälningar till socialtjänsten. Klinikerna kontaktar endast undantagsvis socialtjänsten när ett barn trots upprepade kallelser uteblir helt från tandvårdsbesök. En majoritet av klinikcheferna bedömer att deras personal har behov av ytterligare stöd för att kunna agera när de möter barn som de misstänker har blivit utsatta för våld och övergrepp, omsorgssvikt eller dental försummelse.

Sverige har förbundit sig att genomföra FNs konvention om barnets rättigheter. Enligt artikel 19 i barnkonventionen är vi skyldiga att vidta "...åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barn mot alla former av fysiskt och psykiskt våld, skada eller övergrepp …” Kartläggningarna visar att vi inte lever upp till de krav barnkonventionen ställer.

Nu krävs en rad åtgärder för att säkerställa att personal i vården får kunskap om hur de kan upptäcka barn som far illa. Personalen måste också veta hur de ska agera.

• Regeringen bör i högskoleförordningen införa bestämmelser om att ovanstående krävs av studenten för läkar-, tandläkar- och sjuksköterskeexamen.

• Socialstyrelsen bör meddela föreskrifter om att det av läkaren och tandläkaren krävs god kännedom om ovanstående för att uppnå specialistkompetens inom pediatrik och pedodonti.

• Landstingen måste säkerställa att vårdpersonal och tandvårdspersonal deltar i obligatorisk fortbildning om hur man upptäcker barn som far illa och de krav anmälningsplikten ställer.

• Chefer inom vården och tandvården ska säkerställa att personalen har kännedom om vilka rutiner som gäller vid misstanke om att barn far illa.

• Landstingen bör få i uppdrag att föra statistik, följa upp och rapportera till Socialstyrelsen hur många anmälningar som görs av vården och tandvården angående misstanke om att barn far illa.

Barnkonventionen förpliktigar. Barn som far illa är beroende av att professionella i vården har förmåga att se och agera.

FREDRIK MALMBERG

barnombudsman

MARGARETA BLENNOW

barnhälsovårdsöverläkare, Södersjukhuset

GÖRAN DAHLLÖF

professor i Pedodonti, Karolinska Institutet

OLOF FLODMARK

professor i barnneuroradiologi, Karolinska Institutet

STAFFAN JANSSON

professor/barnläkare, Karlstads och Örebro universitet

THERESE JONSSON

leg tandläkare, Karolinska Institutet

GUNILLA KLINGBERG

ordförande Sveriges Tandläkarförbund

MARIE KÖHLER

barnhälsovårdsöverläkare, Region Skåne

ANNA-CARIN MAGNUSSON

specialistsjuksköterska, Barnskyddsteamet, Karolinska US

THOMAS MÅRTENSSON

barnläkare, Karolinska US, Huddinge

GABRIEL OTTERMAN

barnläkare Astrid Lindgrens Barnsjukhus

KRISTINA PALM

barntandläkare, Jämtlands läns landsting

BJÖRN TINGBERG

medicine doktor, specialistsjuksköterska, barnskyddsteamet, Karolinska US

CHRISTER ULLBRO

ordförande i Svenska Pedodontiföreningen, klinikchef

GOD JUL

och ett ännu bättre,

GOTT NYTT ÅR !

önskar VärmdöCentern

Alla medlmmar

Sympatisörer

och

Meningsmotståndare

Publicerat av

Stefan Mårtensson

Spara eller slösa?

VärmdöCenterpartisterna är aktiva med debattartiklar.

Här kommer en debattartikel som varit införd i Nacka Värmdö Postens pappersupplaga förra veckan, skriven av VärmdöCenterns ordförande Henrik Paulsen :

Fortsatt hög skatt

I en debattartikel på NVP.se har jag påtalat att Värmdö kommun har mycket högre personalkostnader räknat per medborgare i förhållande till andra komuner i länet. I jämförelse med snittkommunen är våra kostnader så pass mycket högre att det motsvarar 1.50 på skatten eller cirka 5.000 kr per medelinkomsttagare. Solna kommun är extremen åt andra hållet med bara hälften så hög personalkostnad. Vid gårdagens komunfullmäktigemöte väckte jag frågan om det inte fanns anledning att effektivisera administrationen och därigenom kunna sänka skatten för de skattetyngda Värmdöborna, och/eller att istället satsa pengarna på verksamheterna, såsom skolorna och åldringsvården med mera. Att jag här trampat på en öm tå bev uppenbart då miljöpartisten Olle Matsson ifrågasatte siffrorna och menade att skilnaderna skulle kunna bero på olikheter mellan kommunerna såsom antal barn i skolan med mera. Jämförelser gjordes här med Solna. Jag är fullt medveten om att det finns olikheter mellan kommunerna, men till dess något annat bevisats så är jag av den meningen att olikheterna endast till viss del kan förklara de stora skillnaderna. Vad gäller Solna har jag aldrig gjort några siffermässiga kalkyler utifrån denna kommuns förhållanden. Här är det också så att denna kommuns låga skatt beror på att man där för en aktiv markpolitik som tillför kommunkassan stora belopp. Denna del av den kommunala verksamheten har som bekant varit sorgligt eftersatt i Värmdö under hela den förra mandatperioden, stora belopp har förlorats på missade marköp såsom Hemmestatorp och Storskogen med mera . Själv har jag alltid uppfattat moderaterna som ett parti som vill vara återhållsama med att beskatta medborgarna. På riksplanet lever man också upp till denna målsättning, men på Värmdö har man inte alls samma ambitioner. Jag menar därför att de som marknadsför sig under benämningen moderater på Värmdö inte är några moderater utan något annat, möjligtvis före detta moderater. Så Värmdöbor, en skattesänkning den ligger långt fram i en mycket oviss framtid.

Henrik Paulsen (C)